Stacks Image 8

- om Sandy Denny


Live at the BBC
Universal (3 cd + dvd)

Forthingay
- Forthingay 2
Fledg’ling Records

I efterdyningarna av Bob Dylans framfart uppstod i mitten av 60-talet en livaktig folkmusikscen i London, vilken på djupet skulle forma den brittiska beatmusiken. Här finner vi namn som exempelvis John Renbourn, Jimmy Page, Eric Clapton, Richard Thompson och Bert Jansch. Det var i denna kreativa miljö den före detta sjuksköterskepraktikanten och konststuderanden Sandy Denny började sin karriär. Inledningsvis utgjordes hennes repetoar av traditionella folksånger och covers. Men snart nog började den unga folksångerskan komponera egna sånger och hennes Who Knows Where the Time Goes slog igenom och blev lite av en coverfavorit hos kollegerna efter att Stephen Stills dåvarande flamma, f.d. pianounderbarnet Judy Collins, spelade in låten 1968. Sandy Denny blev medlem i Dave Cousins underskattade grupp Strawbs 1967, men det är framförallt hennes insatser åren 1968–70 med Fairport Convention som har gått till historien. Album som Unhalfbricking (1969) och framförallt Liege & Lief (1969) brukar numera hamna högt på Mojos listor över oomkullrunkeliga klassiska album. Uppmuntrad av framgångarna med Fairport Convention kände dock den rastlösa Denny för att starta ett eget bandprojekt tillsammans med sin dåvarande fästman – och sedermera make – den australiske folkmusikern och sångaren/gitarristen Trevor Lucas. Det hela resulterade snöpligt nog i endast ett album för Forthingay och i samband med inspelningarna av det andra albumet upplöstes av någon anledning bandet. Förmodligen ansåg Island (skivbolaget) att Forthingay sålde för dåligt och efter att Sandy Denny vunnit Melody Makers omröstning om bästa vokalissa 1971, såg Island stora möjligheter för en lansering av Denny som soloartist. Sandy stod nu på toppen av sin karriär. Sandy skulle 1972 för andra året i rad vinna Melody Makers prestigefyllda omröstning. Hon var Frank Zappas älskarinna och superstjärnan Jimmy Page anlitade sin gamla vänninna från folkklubbarnas 60-tal för att sjunga antifonalt och duett med Robert Plant i The Battle of Evermore från storsäljaren Led Zeppelin IV. Emellertid utvecklade sig dock solokarriären inte som det var tänkt. Trots hjälp från Fairport Convention-vänner som Richard Thompson ville det sig inte riktigt. Den oberäkneliga och motsägelsefulla Denny hade svårt att bestämma sig i vilket musikaliskt väderstreck resan skulle gå – om hon skulle bli en brittisk gitarrhippeflicka à la Joni Mitchell eller rent av en renodlad popartist. Efter två soloskivor sökte Denny tryggheten i form av en ny upplaga av Fairport Convention. En upplaga som innehöll medlemmar från Forthingay och som skämtsamt av fansen benämndes "Fairport Confusion".

Stacks Image 230

Forthingay


Sandy var aldrig främmande för droger, men det var framförallt spriten som skulle dominera de sista dystra åren och till slut bli hennes Nemesis. Legendariska är hennes nattliga backanaler med Keith Moon och John Bonham. Två av vår Herres svängigaste slagverksänglar som bokstavligen söp ihjäl sig. Supandet tärde inte bara på Sandy själv, utan också på äktenskapet med Lucas samt på hennes vänner. Inte ens graviditet och plikterna som nybliven mamma fick henne att överge flaskan. Rökandet och supandet fick henne gradvis att tappa rösten och på de sista inspelningarna sökte producenterna skyla över denna tragiska omständighet genom att dränka resterna av Dennys röst i svulstiga arrangemang. En månad efter ett fall från en trappa kollapsade hon hemma hos en vän och fyra dagar senare, närmare bestämt den 21 april 1978, på ett sjukhus i Wimbledon bara några kilometer från där hon växte upp, dog den 31-åriga Alexandra Elene Maclean Denny. Med kompilationen Live at the BBC har man dammsugit gömmorna på allt Sandy Denny spelade in på denna anrika public service-institution. På tre CD-skivor och en DVD får man följa Sandy från perioderna innan resp. efter hennes första period i Fairport Convention. Från den första perioden 1966–67 dominerar covers och traditionella folksånger medan inspelningarna som gjordes 1971–73 till största delen utgörs av Sandys egna låtar, sånger som Late November, Crazy Lady Blues och inte minst den bitterljuva, nästan dowlandska Bushes And Briars. På dessa sessioner finner vi – med några enstaka undantag – Sandy ensam med sin gitarr eller vid pianot. Den första CD:n i samlingen heter In Session och utgörs av studiosessioner. Den andra, In Concert, utgörs av lajvinspelningar, medan den tredje, "Off-Air Recordings", består av "leftover"-tagningar som legat och samlat damm i arkiven. Vidare finner man ett TV-framträdande, en radiointervju, utdrag från hennes skissböcker (hon tycks i likhet med Joni Mitchell och Judee Sill ha haft fallenhet för bildkonst) och diverse memorabilia. På TV-upptagningarna som medföljer denna omfångsrika box förnimmer man klart och tydligt att Sandy långtifrån kände sig hemma framför kameran eller för den delen på scenen. Sandy Denny lämnade Fairport Convention 1970 för att tillsammans med nye fästmannen, den australiska gitarristen och sångaren Trevor Lucas, den amerikanske gitarristen Jerry Donahue, den skotske basisten Pat Donaldson och den engelske trummisen Gerry Conway köra igång det egna bandprojektet Forthingay. Tyvärr motsvarade inte debutalbumet Forthingay (1970) helt kritikernas samt skivbolagets förväntningar. Kritikerna betraktade albumet som något forcerat och framtvingat medan skivbolaget (Island) krasst ansåg att skivan sålde för dåligt. Trots detta påbörjades en uppföljare hösten/vintern 1970–71. Efter några studiosessioner förkunnade en gråtande Sandy Denny att hon ville upplösa bandet och (förmodligen efter påtryckningar från Island) satsa på en solokarriär. Sandys bägge låtbidrag Late November och John the Gun skulle senare dyka upp på hennes solodebut The North Star Grassman and the Ravens, medan Lucas, Conways and Donahues tjänster skulle komma till användning i Fairport Convention.

Stacks Image 237

Sandy Denny


38 år efter att skivprojektet lades på hyllan kungjorde Jerry Donahue 2007 i en intervju i BBC att han inte bara tänker fullborda produktionen utan även ge ut den på CD. Efter att omsorgsfullt ha sökt igenom arkiven satte han sig med de gamla åttaspårs originalbanden för att finna material som kunde tänkas hålla för en slutproduktion. Arbetet skulle komma att ta månader. För att komplettera de låtar som endast var halvfärdiga kallades Donaldson och Conway in. (Trevor Lucas dog 1989). Detta märkliga skivprojekt som påbörjades 1971 av fem unga musiker och som fullbordades 2008 av tre medelålders herrar är gripande på flera plan. Musikaliskt känns materialet hur fräscht som helst i dessa retrotider, och framförandet – allt från Sandys paradispipa till det härligt organiska ”samspelet” i bandet – har i sällskap med en god ale värmt mitt hjärta åtskilliga gånger denna vinter. Förutom två låtar av Denny bidrar Lucas med två. Resten utgörs av ”traditionals” – d.v.s. folksånger samt covers av Bob Dylans I Don’t Believe You, Dave Cousins Two Weeks Last Summer och Dick Reynolds och Jack Rhodes Silver Threads and Golden Needles. Allt från arr till ljud och produktion är klockrent. Hatten av för Jerry Donahue (och Forthingay förstås!). Cheerio!

Stacks Image 232

Peter Hansen Donsö April 2009


  • Stacks Image p18_n70269
  • Phone: +46730897650
    Address: Horsikavägen 2
    43082 Donsö
    Sweden