Stacks Image 8

Höga lamor i retroskrud


Stacks Image 200
Nothing is original. Steal from anywhere that resonates with inspiration or fuels your imagination. Devour old films, new films, music, books, paintings, photographs, poems, dreams, random conversations, architecture, bridges, street signs, trees, clouds, bodies of water, light and shadows. Select only things to steal from that speak directly to your soul. If you do this, your work (and theft) will be authentic. Authenticity is invaluable; originality is nonexistent. And don’t bother concealing your thievery — celebrate it if you feel like it. In any case, always remember what Jean-Luc Godard said: “It’s not where you take things from — it’s where you take them to.”
—Jim Jarmusch, The Golden Rules of Filming

När jag för första gången hörde The High Llamas i svallvågorna efter Beatleshajpen 1995 gav jag i all mitt insnöade högmod tummen ner för de höga llamorna. "Äkta vara" skulle det vara och llamorna försvann in i det retromoln varifrån de kommit. Några år senare råkade jag en stilla pubeftermiddag höra några förföriskt smeksamma, smakfullt harmoniserade melodier som strömmade ur högtalarna. Visst lät det inte så lite Beach Boys á la Cabinessence, Copacabanas gitarrknäppande Carlos Jobim, några stänk kubansk Arcaño y sus Maravillas eller den mondäna hotellbarens Burt Bacharach - och ibland allt på en gång, men jag tyckte mig ana något inbjudande och sympatiskt informellt i tonernas uppsyn som med såväl skönhet som list lyckades snika sig förbi mina fåniga inre akademiska dörrvakter (som jag sparkat sedan dess). Kanske är det så att musiken sedan 60-talet mer befinner sig i mer en konsoliderande än en nyskapande fas? Det är ju åtskilligt stoff som skall smältas, spjälkas och ältas. När samlingsplattan Retrospective, Rarities and Instrumentals kom 2003 började jag bli riktigt välvilligt inställd till Sean O´Hagans subtila tonsättningar av de egna toksköna nonsenstexterna. Det var som om vi trots allt hade haft med varandra att göra sedan länge. Talahomi Way heter llamornas senaste album (2011) och återigen njuter jag av Sean´s stillsamma och soliga tongångar. Jag kan för mitt inre framkalla retrovisioner av 60-talets twiggyflyvärdinnor, cowboycigarettreklam, läckert designade storfönstrade coola cocktailbarer, soldränkta vyer över gula stränder med blå himmel, Viewmasterbilder med motiv från urbana amerikanska skylinegalaxer med dess trillioner strålande artificiella stjärnor, labyrinter av åttafiliga motorvägar och myriader av rakfenade blinkande Buicks, Pontiacs, Cadillacs... kort sagt minnen från mitt barndoms mondäna 60-tal..

Peter Hansen Donsö December 2012


  • Stacks Image p18_n70269
  • Phone: +46730897650
    Address: Horsikavägen 2
    43082 Donsö
    Sweden