Sorgearbete


Bland myriader av fotografier och andra memorabilier som min bror och svägerska hade med sig i går efter att ha gått igenom mors efterlämnade saker, fann jag detta gamla tidningsurklipp från Örebro-Kuriren (1957), där det rapporteras om 15-åriga Gärd (sic) Pettersson från Norrbyås som vunnit ”första amatörronden” i Kurirens och SSU:s ”länsparad”. Att mor var en särdeles lovande sångerska i sin ungdom har jag förstås vetat i alla år men detta klipp, som låg i ett gammalt kuvert, såg jag först i går. 
Jag har tidigare på denna plats berättat den dråpliga historien om hur det gick till när den 15-åriga Gerd och den 22-årige Boye Hansen träffades, en händelse som bl.a. fick till följd att jag nio månader senare kom till världen.  För den som ej läst detta tidigare inlägg, återpublicerar jag detsamma i sin helhet:

Den unga skönheten på bilden heter Gerd och är 15. Några år tidigare fann hon sin far hängande livlös från en gren i skogen inte långt från den lilla statarstugan i Talby där hon bodde med sin mor och far. Hon var då elva år. Efter faderns självmord flyttar hon med sin mor Asta till närbelägna Örebro, gnällbältesmetropolen vid Svartåns utflöde och hamnar i en liten etta med kokvrå ovanför en skoaffär där mor Asta fått arbete som expedit. När Gerd inte är ute och sjunger med gossarna i orkestern på mondäna nöjesetablissemang runt om i gnällbältet går hon i realskola och tar danslektioner. Hennes sånglärare anser den unga flickan vara såpass talangfull att han har haft allvarliga samtal med mor Asta om möjligheterna för flickan att få resa till huvudstaden och fortsätta sin utbildning där. Hon har talang och kan bli något stort säger han. Men i enlighet med det gamla ordstävet „l’homme proposé et Dieu disposé” har som vanligt framtiden något annat i sitt outgrundliga sköte och inom några månader kommer den ljusa tillvaron att vändas upp och ner för såväl Gerd som mor Asta. Gerd blir en kväll uppvaktad av en ung, rödhårig och fräknig liten dansk som, åtminstone efter vad jag fått mig berättat, var på rymmen på grund av några oegentligheter i hemlandet. Denne pratsamme unge man besatt en egenskap som de större och stiligare friarna saknade, när det gäller den kanske viktigaste parametern för att dyrka upp en ung dams hjärta – nämligen charm! Under tiden blev mor Asta av med såväl lägenhet som jobbet i skoaffären. Skobutiksägarens fru behagade dyka upp oannonserad vid ett synnerligen olämpligt tillfälle och Asta och Gerd förvisades omedelbums till lilla Nora några mil norr om Örebro där skohandlaren hade en filial. Gerd berättade många år senare att de fick bo i själva skobutiken och att Asta inte fick lön. För att få mat kom mor och dotter på den ljusa idén att helt fräckt  byta skor från butiken mot livsmedel hos affärerna i den lilla staden: Ett par högklackade mot en bit bröd, ett par vinterstövlar mot lite potatis och en bit falukorv. ”Det handlade om att överleva!”, berättade Gerd. Under tiden hade den efterhängsne charmerande dansken lyckats spåra upp Asta och Gerd och deras näste bland märkesskor och skoinlägg. En bedrift som skulle firas ordentligt och som firades med en granne och till på köpet såpass grundligt att han på morgonen strax innan öppningsdags spydde ner butikstrappan och entrén. I samma veva konstaterades det att den endast 15-åriga Gerd var gravid! Ett brev författades och skickades rekommenderat till H.M. Gustaf VI Adolf med anhållan om giftermål eftersom Gerd ej var myndig. Turerna som föregick bröllopsdagen blev en indikation på vad som senare väntade den unga flickan från Talby; på bröllopsdagen hade brudgummen försvunnit spårlöst och ingen i Örebro hade sett röken av karl’n! Gerd hade ingen brudklänning och var dessutom gravid i åttonde månaden. På förmiddagen, endast någon timme innan bröllopet skulle äga rum dök Knud Boye Hansen upp med en bil där han sålt framsätet. Om kärran var hans eller någon annans är det ingen som minns längre. Dessutom hade han sålt Gerds konståkningsskridskor. Kappan som han köpt på kredit i Danmark (som aldrig betalades) och som han gett Gerd i present, byttes på en bensinmack mot lite bensin. Nu visade det sig att bilskrället inte hade någon större lust att starta och den stackars gravida Gerd fick skjuta på den tunga kärran innan den äntligen behagade uppfylla de förväntningar man kan ha på en bil. En uppochnervänd gryta fick utgöra framsäte och Gerd berättade att endast halva huvudena syntes genom framrutan när de for genom staden… (någon borde göra en spelfilm av detta)! De kyrkliga handlingarna ägde rum i ett litet kapell där Gerd först döptes, därefter konfirmerades och till sist vigdes. Boye tyckte att Gerd Elisabeth från Talby även skulle heta Maria så hennes kompletta namn blev Gerd Maria Elisabeth Hansen. En månad senare, närmare bestämt den 3 mars 1958 väckte en nedkomst på Örebro lasarett viss uppmärksamhet i den lokala pressen. Modern till den nyfödde gossen var ju endast 16 år. Några veckor senare var den lilla familjen i Danmark. 
Under de sju år far och mor var gifta hann de med att bebo ett 50-tal minst sagt skiftande boningar – allt från övergivna sommarstugor, redskapsskjul, mögliga källarutrymmen, sovsalar som delades med andra familjer och till andrahandslägenheter och vid några tillfällen som hemlösa i en bil. Under några månader kring 1960 drev de, med katastrofalt resultat naturligtvis, en Caltexmack i Øster Kippinge. Om detta har jag berättat i en tidigare tråd. Redan året efter jag kom till världen föddes min bror Thomas på Centralsygehuset i Nykøbing Falster. Tiden kring skilsmässan 1965 (då jag började skolan) flyttade hon tillbaka till Sverige där min syster Christina föddes (Hon kom till världen i Trollhättan!). Jag blev kvar några år i Danmark hos mina farföräldrar på Falster men återförenades med mor och mina syskon 1970. Jag är fortfarande dansk medborgare.
Mor gifte om sig två gånger och hann med ett par fästmän däremellan. Med sin andra man fick hon Linda som följaktligen är min halvsyster. Någon sångkarriär blev det aldrig och hon arbetade på en träfabrik i Orehoved, kamfabriken i Vordingborg, paketerade ost på Rosenborgs mejeri, paketerade kex på kexfabriken i Kungälv, paketerade lampskärmar på Wasoverken i Stora Viken mellan Bohus och Nödinge (där klädkällaren numera håller till), var vårdbiträde på Östra sjukhuset i Göteborg och i perioder hemmafru. Hon är sedan några år änka och vid god vigör och bor i en liten lägenhet vid E45:an i Åmål. Trots att livet inte alltid varit en dans på rosor har hon alltid haft förmåga att skratta åt eländet. Jag vill understryka att jag och mina syskon aldrig saknat vare sig mat eller kärlek trots att det ibland var uppförsbacke med rejäl motvind. Vi var fattiga i rätt tid – en tid då välfärdssamhället etablerades.
I dag, den 14 juli, är det min älskade mors födelsedag….

När mor och jag talades vid i telefon för några dagar sedan berättade hon följande:
”Orkesterns signaturmelodi var Stompin' at the Savoy som alltid fick inleda kvällen. När det var min tur att uppträda kom en elegant kypare, tog mig i hand och ledde mig upp på scenen, fint skulle det vara. Av sångerna jag sjöng tyckte jag speciellt om ”All of Me”. Jag var ju bara 15 så det fick ju tisslas och tasslas och smusslas, men jag var ju välutvecklad för min ålder – ingen misstänkte något.”

Donsö 14 juli 2023