Att ur ett digert och torrt domstolsprotokoll spinna ihop en sammanhängande och spännande berättelse är en konst. En som behärskar detta till fulländning är den danske författaren Peter Øvig Knudsen. Hans gripande och skrämmande skildring av några livsöden under den tyska ockupationen väckte stor uppmärksamhet när den kom ut 2006.

En vacker dag, några år efter millennieskiftet ringer telefonen hos författaren Øvig Knudsen. En äldre kvinna med en kraftfull, ja, nästan befallande stämma, ber honom skriva en bok om ett rättsfall. Kvinnan berättar att hon dömdes till 16 års fängelse för angiveri i samband med rättsprocesserna efter ockupationen. Det tabu som rått i Danmark efter krigsslutet beträffande de dömda landsförrädarna hade sedan 1980-talet, så sakteliga, börjat tappa sitt grepp. Øvig Knudsen finner därför ämnet intressant och reser till Jylland för att besöka kvinnan.

Den voluminösa damen med sin auktoritativa röst, som Øvig beskriver som ”metallisk”, återger sin version av händelserna. En solkig historia där en viss ingenjör spelar en viktig roll i ett kärleksdrama. Enligt henne resulterar följderna av intrigen i en 16-årig fängelsedom för angiveri.
För att kunna gräva vidare i de egendomliga omständigheterna kring kvinnans berättelse och verifiera händelserna krävs insyn i domstolshandlingarna samt i polisens egen utredning. För att få tillgång till dessa för allmänheten stängda dokument krävdes hennes fullmakt, vilket hon också gav. Det visade sig röra sig om ett minst sagt digert material.

Allteftersom Øvig Knudsen bekantade sig med handlingarna och protokollen, växte en bild fram som sträckte sig långt bortom hennes berättelse. Det visade sig att hon endast var en liten kugge i ett betydligt större och allvarligare sammanhang. Huvudpersonen i denna mardrömslika historia – en berättelse som rymmer allt från svek och tortyr till ond bråd död – visade sig vara en helt annan.

Dramat tar sin början sommaren 1944 med ett amatörmässigt inbrottsförsök på ett litet kontor i Köpenhamn. Brottet klarades emellertid snabbt upp. Motivet visade sig ha drag av ett svartsjukedrama, och förövaren visade sig vara en kvinna som skulle återkomma i denna berättelse.Några veckor efter denna händelse genomförde den tyska ockupationsmakten Aktion Möve, då det danska polisväsendet avväpnades och upplöstes. Cirka 2 000 danska poliser fängslades och fördes som krigsfångar till koncentrationslägret Buchenwald, beläget några mil norr om Weimar. Den laglöshet som under ockupationen genomgående drabbat Köpenhamn slog nu ut i full blom. Danska kollaboratörer, organiserade i nazistiska miliser som HIPO, och grupper som samarbetade med Gestapo, liksom motståndsrörelsen, (som i sin tur hade interna konflikter), utkämpade under ockupationens slutskede ett inbördeskrigslikande tillstånd. Mord och sabotage var vardagsmat under denna oroliga tid. Det är mot denna turbulenta bakgrund resten av berättelsen skulle utspela sig.

Huvudpersonen i denna berättelse heter Ib Birkadal Hansen som var en grossistson från Århus. Bortsett från en bedrägeridom från 1939 och några mindre förseelser var han en tämligen anonym figur i arbetslöshetens Danmark under denna period. År 1940 sökte han lyckan i Hamburg, där han bland annat förestod en lunchrestaurang. Här kom han i kontakt med Gestapo och inledde ett kort förhållande med en dansk kvinna som använde täcknamnet Jenny Holm. En kvinna med särdeles utvecklade manipulativa egenskaper, som senare under ockupationen gjorde henne till en effektiv och fruktad hantlangare åt Gestapo.

Birkedals samarbete med Gestapo fortsatte när han 1943 återvände till Danmark och Köpenhamn, där han snart avancerade inom organisationen. Gestapo försåg honom med ett eget kontor på Shellhuset i centrala Köpenhamn och obegränsade befogenheter i jakten på motståndsrörelsen, som vid denna tid intensifierade sina aktioner mot ockupationsmakten och dess danska kollaboratörer. Han byggde raskt upp en organisation bestående av beväpnade, skjutglada hantlangare och kvinnliga angivare – så kallade lockfåglar. Bland dessa fanns Nina Danielsen, som snart även blev en av Birkedals älskarinnor. Gruppen hade nu hela landet som arbetsfält. Misstänkta motståndsmän fängslades och torterades, och en del skickades till koncentrationsläger i Tyskland, där flera dukade under. Birkedal var en ökänd och synnerligen brutal tortyrbödel, även om hans metoder beskrevs som primitiva och i stort sett endast bestod av slag och hot. Inom motståndsrörelsen var han känd som ”Tæve-Hansen” (Stryk-Hansen).

När Tysklands nederlag började stå klart lyckades han ansluta sig tysk militärkonvoj och ta sig över gränsen till Tyskland, där han efter några månader planlöst kringflackande fick jobb som kontorschef på en amerikansk militärbas. Han greps dock i april 1947 och ställdes inför rätta i Köpenhamn, där han dömdes till döden. Under rättsprocessens gång började han simulera sinnessjukdom. Bland annat smorde han in sin cell med avföring, och under en av domstolsförhandlingarna låg han på golvet och sjöng.

Den 20 juli 1950 bars Birkedal av några poliser till det arkitektritade skjulet på militärområdet på Christianshavn, där han bands fast. Efter att prästen hade läst välsignelsen, två civila medhjälpare hade trätt en svart huva över hans huvud och en läkare fäst en pappskiva över hans hjärta med en säkerhetsnål, lät den tjänstgörande poliskommendören därefter armen falla. Ett brak från tio gevär laddade med fullmantlad militär ammunition, bröt brutalt tystnaden, och Ib Birkedal Hansen var död. Den (förhoppningsvis) sista avrättningen i Danmark var därmed fullbordad. (1)

I boken möter vi ett säreget persongalleri som inkluderar Birkedals medarbetare och älskarinnor, såsom Nina Danielsen, hans brutala och skjutglada underhuggare, Jenny Holm (Ellen Christensen); och inte minst en egensinnig, sexfixerad rättspsykiater.

Och hur gick det för Nina, den bastanta gamla damen som anlitade Øvig Knudsen? På bokens första sida finns ett talande citat av Desmond Tutu: ”Glemsel er vejen til helvede.” Hon avled innan boken kom ut och slapp därmed skammen.


(1) Danmark avrättade 46 män som dömts för landsförräderi genom arkebusering under åren 1946–1950. Två kvinnor dömdes till döden men benådades, varav den ena mot sin egen vilja.

Texten påbörjades i min dagbok i maj 2008 och färdigställdes i november 2026.


Peter Øvig Knudsen: Birkedal – En toturbøddel og hans kvinder
Förlag: Gyldendal